En framtidsspaning

Här nedan följer mina anteckningar som låg till grund för framtidsspaningen på kursdagen 3 februari. Jag har självklart utgått från mitt eget arbete och detta är mina personliga funderingar. Det vore intressant om någon har synpunkter på detta att fortsätta diskutera saken. Kommentera gärna nedanför posten så att alla kan läsa kommentarerna.


Sammanfattning: Välja, hitta, få hjälp direkt

Våga borga för god kvalitet. Vad konsumenter efterfrågar idag är hjälp att välja. Detta har alltid hört till vår yrkesroll.

Nu har digitaliseringen börjat bli en kraft att räkna med även för oss som lånar ut noter. Där har vi inte riktigt hängt med själva. Mycket finns online, i laglig eller olaglig form.

I framtiden hoppas jag att biblioteket kommer att jobba mycket mera med onlineresurser. Vi skulle kunna bidra med vår expertkunskap i sökning och källkritik på internet, och hjälpa låntagarna via telefon. Vi kan hjälpa dem att avgöra om noterna är ok att använda, t ex vid konsert.

I den digitala delaktighetens namn har de som inte har dator hemma möjlighet att använda datorer och skriva ut i biblioteket, som får bättre öppettider. Vi kan låna ut läsplattor till dem som inte har, så att de kan läsa e-böcker.

Vi lägger mer tid på digitalisering, och på telefontid, samt mail och sociala medier. Som 118100 och bibblan svarar, med musikbiblioteksspecialister. MTB (Musik- och teaterbiblioteket, där jag jobbar) blir en mera tillgänglig resurs för andra bibliotekarier, som kan kontakta oss direkt via e-medier och telefon. Behöver inte passa telefontid eller vänta på Libris fjärrlån. Låntagare får hjälp direkt i chatt när de söker i katalogerna. Våga vara personlig (dvs sätta ut sitt namn) när man hjälper en person, både i chatt och annars. Det är mycket lättare att relatera till en person än en institution.

Skanna alla fjärrlån? Sparar både miljö och tid (transport)

Det bör finnas möjlighet för användarna att komma åt alla våra digitala resurser hemifrån, genom en inloggning på vår webbplats. Det ska gå att bli registrerad användare utan att besöka biblioteket fysiskt, genom att skriva in sig hos andra bibliotek i landet.

Samtidigt kommer det att finnas behov av lokalerna, men inte som bokförvaring. Vi kan erbjuda något som inte finns någon annanstans, inte ens i folks hem, och det är studiero (andrum, inspiration). Det är viktigt att biblioteket inte låter sig göras om till en allmän rastplats, väntrum eller internetcafé. Dessa miljöer är inte unika. Tystnad och studiero är det. Behovet ökar med antalet studenter och det livslånga lärandet. Både forskare och musikskapare som studerar in musik efterlyser detta. Om man har ett stort bibliotek, kan man naturligtvis tillåta sig bådadera, åtskilda.

Vid senaste IAML-konferensen beslutades i arbetsgruppen för bibliografi att skapa en bibliografisk databas för e-resurser. Är detta en väg framåt?

Hur vet vi vad låntagarna vill ha? Vi kan fråga dem personligen, kontinuerligt. Ett egentligen självklart kvalitetssäkringsarbete. Intervjua några personer varje år, eller en i månaden?