Folkmusikkommissionen

Efter årsmötesförhandlingar 20 mars 2009, fortsatte dagen i folkmusikens tecken. Kerstin Carpvik var dagens konferencier och den första hon presenterade var Dan Lundberg, chef för Svenskt visarkiv. Han inledde med några ord om Svenskt visarkiv och berättade sen om 100-årsjubileet av Folkmusikkommissionen 2008. Då var det ett två dagar långt symposium på Nordiska museet och föredragen från dessa dagar ska bli en antologi som snart kommer ut.

Nästa person som Kerstin presenterade var Mathias Boström. Han arbetar på Svenskt visarkiv och är även doktorand vid Musikvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet. Mathias föredrag handlade om Allianser och nätverk - Folkmusikkommissionen i praktiken. Folkmusikkommissionen startade med ett föredrag som folkmusiksamlaren Nils Andersson (1864-1921) höll 1908 på ett möte för svensk folkkunskap i Stockholm. Här kan du läsa om Folkmusikkommissionens tillkomst och arbete. Syftet var att samla in, redigera och sprida svensk folkmusik. Det gjorde man genom att ge ut 24 landskapshäften, Svenska låtar, som trycktes 1922-1940 och innehåller 7910 låtar. Först var Nordiska museet huvudman för Folkmusikkommissionen, efter 1936 Musikmuseet och sedan 2003 ansvarar Svenskt visarkiv för det insamlade materialet som uppgår till 45 000 sidor med cirka 100 000 låtar. Alla dessa låtar finns inskannade och du kan söka i samlingen på olika sätt. På insamlingsresor gjordes uppteckningarna för hand direkt på notpapper men senare gjordes även inspelningar. Ni får läsa Mathias och de andra föredragshållarnas intressanta föredrag i sin helhet när antologin kommer ut.

Nästa talare som Kerstin presenterade var Veslemöy Heintz, chef på Statens musikbibliotek och tidigare ordförande i Svensk musikbiblioteksförening. Hon berättade om hur Folkmusikkommissionens arbete visat sig i pressen. Kring 1908 fanns det 368 dagstidningar i Sverige. Otto Andersson, som arbetade med insamling av folkmusik, kontaktade Argus som var en professionell klipptjänst. Argus klippte ut allt de såg om Folkmusikkommissionen och gav till Otto Andersson. Denna klippsamling är förstås en guldgruva. Nils Andersson skickade presstexter angående ett upprop om låtinsamling till många tidningar, det kan man se eftersom texterna om Folkmusikkommissionen är exakt likadana i flera tidningar. 1911 skrev DN om arbetet och undrade när folkmusikverket skulle tryckas. För Nils Andersson var insamlandet viktigare än utgivningen. När Nils Andersson dog 1921 skrev SvD att han gjort en kulturbragd för hela nationens ton.

Dan Lundberg kom tillbaka och frågade oss hur vi definierade folkmusik. Vi hörde Hjort Anders spela en polska efter Pekkos Per, Djävulspolskan och det tycker väl alla är folkmusik. Sen fick vi höra Bröderna Lindqvist spela Örkelljunga skyttepaviljong på dragspel och kanske att alla inte tycker att det är folkmusik.
-Jag har inget emot dragspel, sa Nils Andersson, men om vi kan samla att dragspel till ett bål ska jag vara den första att tända på.
Begreppet folkmusik innefattar ofta mer folk än musik, menar Dan Lundberg. Exempel på definitioner är att folkmusik är muntlig tradition, traderas över generationsgränser, är bunden till ceremonier, funktionsmusik, bondemusik, musik från äldre tider.
Jan Ling säger att folkmusik är ett ideologiskt begrepp. Owe Ronström säger att folkmusik är det vi kallar folkmusik. Märta Ramsten säger att folkmusik har en vedertagen repertoar, folkmusik är en genre, ett material och ett uttryckssätt bland andra. Dan Lundberg och Gunnar Ternhag säger i en bok från 1996 att folkmusik är en familj av stilar, ett sound.
Ett exempel på detta sound fick vi höra med Ale Möller som spelar och sjunger en låta av Paul Simon.
-Det finns två slags folkmusik, sa Nils Andersson, den som utföres med instrument och den som sjunges.
Nils Andersson ägnade sig mest åt den instrumentella folkmusiken som han tyckte var bland de förnämsta och bästa uttrycken för ett folks kynne och karaktär.

Dagens höjdpunkt var när Ulrika Gunnarsson, som arbetar på Svenskt visarkiv och som leder radioprogrammet Folke i P2, sjöng och trallade ur Folkmusikkommissionens samling tillsammans med Jonas Bleckman som spelade cello. Vi fick även sjunga med i supvisan Kom nu gubbar.

Efter kaffe och bulle fick vi höra Mattias Lundberg prata om Folkmusikkommissionens material i konstmusiken. Mattias arbetar som bibliotekarie vid Statens musikbibliotek där han ansvarar för raritetssamlingen. En tänkt målgrupp för Fokmusikkommissionens material var kompositörerna. Tonsättaren Jacob Adolf Hägg bidrog själv med uppteckningar. Hugo Alfvén korresponderade med Olof Andersson. Olof skickade honom uppteckningar som han trodde Alfvén kunde använda i sitt komponerande. Erland von Koch korresponderade med folkmusikupptecknaren Karl Tirén som samlade många låtar från Lappland. Kurt Atterberg var intresserad av svensk folkmusik både av estetiska och politiska skäl. Vi fick höra exempel från De fåvitska jungfrurna av Kurt Atterberg, skriven 1920 och inspirerad av bonadsmåleri. Ett annat exempel vi fick höra var Hilding Rosenbergs svit för stråkorkester över svenska låtar, op. 36, från 1927. Atterberg har där inte brytt sig om att den polska han utgått från, Fans polska som han hittat i Svenska låtar, är nedtecknad för omstämd fiol. Knut Håkansson från Kinna utanför Borås, var besatt av Johann Sebastian Bach. Han skrev inventioner över svenska låtar för piano. William Seymer skrev att Håkansson "var en Bach i svensk vadmalsdräkt". En annan som använde folkmusik var Peterson-Berger men han tyckte inte om lösryckta citat utan försökte tillägna sig själva folkmusikstilen. I Same Ätnam, Symfoni nr 3 från 1916 har han i satsen Sommarnatt utgått från en jojk som han hört i en inspelning gjord av Karl Tirén i Arjeplog.
Efter årsmötesdag och fortbildning var vi ett gäng som nöjda med dagen forsatte samvaron på närmaste indiska restaurang.