Som jag skrev i min korta rapport från Neapel var det i princip omöjligt att blogga från konferenscentret. Vi hade bara tre datorer till vårt förfogande och mitt hotell saknade uppkoppling. Därför sitter jag nu tryggt hemma i Sverige och försöker rekonstruera den händelserika veckan ur minnet.
På grund av att jag var tvungen att ta hänsyn till biljettpriser missade jag tyvärr "Council Session" söndag eftermiddag. Det är annars ett bra sätt att hålla sig informerad om IAMLs verksamhet även om man tillhör den majoritet som inte har rösträtt. Istället skyndade jag mig till "Opening Ceremony", som ägde rum i Chiesa di San Pietro a Majella. Det är en av Neapels många vackra kyrkor, som ligger insprängda här och där i gränderna. Upptakten gav en försmak på vad som komma skulle - nämligen många anföranden på italienska. Den förtjusande tolken lyckades, med ett leende på läpparna, komprimera de långa talen till något kort (och tämligen intetsägande). Till organisatörernas försvar bör nämnas att en ansenlig mängd av deltagarna kom från Italien, nämligen 59. Totalt var vi 370, varav 10 från Sverige.
Mottagning därefter ägde rum i Conservatorio di Musica San Pietro a Majella - vårt andra hem under konferensveckan vid sidan av "Expo Centro Congressi - stazione marittima". Som vanligt var det många glada återseenden och man kände att en förväntan låg i luften. Maten och vinet serverades på motsatta sidor av den vackra innergården så det gällde att spänstigt och galant rusa fram och tillbaka. Avslutningsvis spelade en mandolingrupp några stycken ur den Neapolitanska repertoaren med känsligt dallrande tremolon. Endast i Neapel kan man tillåta sig så utdragna rubaton, tänkte jag i mitt stilla sinne.
Detta var för övrigt första gången vi hörde "Torna a Sorriento". Det skulle bli många fler…
Här kommer en hälsning från mig och Pavarotti! http://www.youtube.com/watch?v=Z5bfZPycK3s
No comments:
Post a Comment