Charlotta Ström - saknad vän och kollega

Charlotta Ström 1937-2017

Den 23 februari var det 1 år sedan vår kollega och kära vän Charlotta Ström gick bort. Hon var aktiv i Svenska musikbiblioteksföreningen i 15 år. Charlotta blev invald i styrelsen 1 april 1985 och avsade sig vid årsmötet i april år 2000.
Efter sångstudier övergick hon till att bli musikbibliotekarie vid Musikhögskolan i Göteborg och bytte 1986 till Regionmusiken i Stockholm som låg i Myntets lokaler på Hantverkargatan. När Regionmusiken ombildades till länsmusikstiftelser 1988 började Charlotta arbeta på Musikaliska akademiens bibliotek fram till pensioneringen 2002. År 1994 bildade Charlotta Stockholms Läns Blåsarsymfonikers vänner och var dess ordförande i flera år.

Charlotta i lånedisken Musikaliska akadmeiens bibliotek, Nybrokajen 11

Lena Haag är basklarinettist i Blåsarsymfonikerna och här följer hennes minnestal till Charlotta.

”Charlotta Ström har betytt väldigt mycket både för Blåsarsymfonikerna som orkester och för mig personligen. Jag träffade Charlotta första gången på Statens Musikbiblioteks Blåsmusiksamling som jag ofta besökte i egenskap av notbibliotekarie och i arbetet för programrådet. Hon hade flyttat upp från Musikhögskolan i Göteborg, var även utbildad sångerska, kunnig, engagerad och entusiastisk, höll sig à jour med blåsorkesterutvecklingen och var med i det internationella blåsmusiknätverket WASBE, köpte in mycket ny repertoar och delade frikostigt med sig av sina kunskaper.

Det var alltid intressant och roligt att tala med Charlotta så besöken på biblioteket blev ofta långa. Hon hade stort nätverk och gav förslag på personer man borde prata med i olika frågor och hade ofta kreativa idéer till projekt och intressanta vinklingar.

Charlotta var alltid mycket personlig och rak i kommunikationen. Hon sa var hon tyckte och tvekade inte alls inför att uttrycka kontroversiella åsikter klart och tydligt. Hon hade inget behov av att hålla sig till någon musikalisk åsiktskorridor vilket var befriande men ovana blev ibland chockade. Jag uppfattade henne som fördomsfri och okonventionell både i sin syn på musik och människor.

Charlotta målade tavlor i olja.

Charlotta gick på alla Blåsarsymfonikernas konserter hon kunde. Hon var alltid mycket entusiastisk och uppmuntrande, uppskattade det orkestern gjorde och inte minst sättet vi gjorde det på. Hon var musikaliskt nyfiken och tyckte ofta att nya, moderna verk var mer intressanta än den traditionella repertoaren, åsikterna fick extra tyngd av hennes grundliga musikutbildning och kunnighet. Charlottas entusiasm, uppmuntran och förmåga att sätta orkesterns kvaliteter i ett större perspektiv var en viktig och stärkande kraft.

Charlottas blåsmusikintresse gjorde att hon tog initiativet till grundandet av Blåsarsymfonikernas Vänförening där hon blev ordförande. En orkester är ingenting utan sin publik och Vänföreningen har haft stor betydelse för Blåsarsymfonikerna. Speciellt under svåra perioder har Charlottas och vänföreningens medlemmars stöd och engagemang betytt oerhört mycket. Även min pappa blev engagerad i Vänföreningen, han och Charlotta uppskattade varandra mycket och Charlotta talade ofta om hur hon saknade honom efter hans bortgång 2008.

Charlotta hade ett i grunden jämställt synsätt, både när det gällde blåsorkester kontra symfoniorkester och i fråga om genus. Hon var engagerad feminist och såg hur fördomar och förutfattade meningar hindrade kvinnor i musiken. Hon berättade om genusforskning och arbetet vid amerikanska universitet vilket inspirerande mig och öppnade upp för nya sätt att tänka. Hon var väldigt glad när Blåsarsymfonikerna hade sin jämställda Skippa Helskägg-säsong.

Charlotta var en genuint positiv och entusiastisk person, men även empatisk, hon var särskilt mån om orkestermusikerna. Hon såg andra, blicken var skarp, snabbt såg hon de individuella musikernas särskilda kvalitéer och särdrag. Hon uppskattade både när någon gjorde en speciell musikalisk insats liksom andra saker som bidrog till en lyckad konsert och hon tog sig tid att förmedla sin uppskattning. Som presentatör kände jag alltid stort stöd från henne och hon la sig vinn om att förklara hur hon tyckte något var intressant och bra.

Charlotta ville inte ha en vanlig begravning. Därför känns det nödvändigt och viktigt för oss att samlas och ha den här gemensamma stunden, en rit, för minnen och för att uttrycka vår tacksamhet.”

Lena Haag

• Läs mer om Charlotta i Musikbiblioteksnytt 2017:3 

• Läs mer om Lena Haag i artikeln Robert Schumann - vem är det? i Musikbiblioteksnytt 2015 nr 2

• När orkestern fyllde 100 år skrev Charlotta ett innehållsrikt kapitel om vänföreningen i boken Stockholms Läns Blåsarsymfoniker 100 år – 1906-2006.