Bibliotekschefsmöte

Igår var jag på ett möte för Sveriges bibliotekschefer anordnat av KB. Här kommer några intryck och reflektioner.

Riksbibliotekarien sedan ett halvår tillbaka Gunilla Herdenberg inger förtroende. Hon sa många kloka saker. Hon avslutade dagen med att beskriva känslan när hon kom ut på trappan efter en lång arbetsdag på KB: ”Jag känner stor ödmjukhet inför uppdraget att leda KB, ett bibliotek som grundades 1661, det gäller att med ett förändringsarbete inte riva ner utan att bygga vidare”.

Lars Burman, chef för Uppsala universitetsbibliotek, talade om tillit (palindrom). Medarbetarna måste kunna känna tillit till biblioteksledningen och tvärtom. En bibliotekschef är mycket beroende av sin ledningsgrupp, men det betyder inte att ledningsgruppen bekvämt ska sitta tillsammans och tycka likadana kloka tankar. Olikheter, olika infallsvinklar och åsikter behövs, finns tilliten så fungerar det. Han och övriga i panelen pratade vidare om vikten av att biblioteksledningen och medarbetarna har en gemensam bild av biblioteket i framtiden. Det är ett arbete som inte alltid är helt enkelt.

När panelen fick frågan vilken som var den mest kontroversiella frågan idag blev svaret: ”Vad är ett bibliotek?” Hm? Verkligen? Men när Bibliotek Plattan berättade om sin undersökning förstår man mer. Undersökningen visar ett de som deltar i Bibliotek Plattans digra programverksamhet sällan eller aldrig lånar böcker. Inte heller de som besöker Bibliotek Plattan lånar särskilt mycket. Besökarna vill ha; tystnad, läsplatser, eluttag, wifi….Ja, så vad är ett bibliotek?

Ordens betydelse och ett narrativt tänkande togs också upp. Malmö stadsbibliotek har använt det mycket i sitt förändringsarbete. Om barnboksavdelningen fortsätter att kallas barnboksavdelningen som den alltid har gjort så kan det vara svårare att få till en förändring. Kanske vi ska ta oss en funderare på ”låneexpeditionen”, speglar det ordet verkligen vad som sker och vad som kan ske på plan 5.

Under eftermiddagen fick vi gå runt och prata med de olika styrgrupper och expertgrupper som finns. Särskilt intressant tyckte jag det var att prata med Expertgruppen för utvärdering och utvecklingsarbete. Där tror jag vi kan få redskap att förbättra och utveckla vårt utvärderingsarbete och kvalitetsarbete. Hur gör vi enkäter som verkligen får fram något väsenligt inte bara ”hurra för att biblioteket finns” (vilket i sig förstås är underbart). Men det skulle vara bra om vi kunde få ut mer och använda de externa enkäterna och internt utvärderingsarbete i vårt planerande och formande av en framtida verksamhet.

Till slut gladde det mig att biblioteksorganisationen och dess ledning liknades vid en orkester. Dirigenten måste vara tydlig och leda men samtidigt vara lyhörd. Ibland måste dirigenten följa och släppa fram solisterna. Varje stämma är viktig och behövs, varje musiker ansvarar för sitt bidrag till helheten.

Om ni orkat läsa ända hit så önskar jag en trevlig helg!